Hej hörrni! fick redovisa min svenska idag, det var det värsta jag har gjort. jag ville bara springa därifrån, lägga mig på golvet och gråta. ju fler gånger jag säger det, ju svårare är det att förstå att det faktiskt hänt. det som finns kvar av dig är bilder i mitt huvud och boken med alla fina kommentarer som dem skrev när du försvann. elli hade rätt, det som gör mest ont att läsa är de små vardagssakerna.

"Magnus, kom ihåg på hemkunskapen, du vet den brända maten. Men du brydde dig inte... bara åt och sa

-Gott men lite bränt kanske"

"Vila i frid tills jag kommer"

"På discot på Bergs i fredags så spelade dom en låt tillägnad dig. Halva dansgolvet stod och grät till I´ll be missing you"

"Man vet inte vad man har försen det är borta"

"Du var en bra vän, ställde alltid upp. Saknar dig"

"Där kom du med ditt glada leende varje dag med nya tossiga påhitt.

Men nu på Jorden du har gjort ditt.

Det sista jag hörde av dej var

att du ville ha Mattias Hedqvists hår

och nu önskar jag mer än allt att du fått det du ville ha.

Vila i Frid."

"Vi syns i himmelen för en gång ska vi alla dit"

"Utan varning,

utan stopp.

Försvann du bort.

Upp till himlen

där mår du bra.

Fast jag aldrig ett ord sa.

Vila i frid

vi saknar dig

Kramar"

"Var fan är du?! Du ska ju vara här!!!"

dessa är bara några av de kommentarer som står i boken. det finns också dem som gjort ett porträtt av han.

Guu jag saknar dej mer än någonsin nu, jag behöver dig!

Skriver mer sen.

Puss/M