Direktlänk till inlägg 10 februari 2010
jag vill skriva en dikt om det bästa jag har,
dom personerna jag vet alltid kommer stanna kvar,
ni har funnits där så länge vad jag än gjort,
ni kanske sett det som nå litet men för mej är de stort,
med er få man skratta med er får man le,
känna kärlek och tårar och allt de,
jag kan prata med er om allt utan att känna mej dum,
jag vet att allt jag sagt kommer stanna i detta rum,
era hjärtan är de största jag någonsin sett,
vänskapen mellan er har alltid kännts så rätt,
handihand har vi gått på en stig,
plötsligt finns ett hål och vi måste ta ett jättekliv,
en släpper våra händer men vi vidare går,
vi kan inte stanna utan måste fortsätta på vårt spår,
jag visste att det inte skulle hålla föralltid men ändå,
jag trodde aldrig att det skulle behöva sluta så,
nu är vi en färre men tillsammans grejer vi det här,
men just nu av misstagen vi oss lär,
skulle vi ha gjort som som alla andra sa,
ja då hade vi inte behövt ha de här bråket ida´,
men alla minnen vi haft med dej har ändå varit värt,
nu får vi börja om och släppa de vi en gång hade kärt,
vi klarar det här vi får fan inte ge upp nu
det är bara en som lämnar oss och det är ju DU!
-vi ska prata i helgen, sen får vi se vad som händer...-
Pusssssålänge!/ -m- ;*
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||
|